De stycket jag tyckte var mest känslosamt i Svart vatten var ett ganska långt stycke, men de var när Agnes och Noel skulle utforska stensgången som fanns i vallerbosjön. Men bara på nån sekund så försvinner Noel. Agnes måste hitta och rädda honom, innan de är försent. Annars kommer han dö.
Anges fryser mycket i de kalla vattnet ”Tänderna hade börjat klappra på henne utan att hon kunde göra något åt det och huden var prickig av gåshud”

Detta är ett citat som beskriver hur hon känner sig när hon försöker hitta Noel i den kalla vattnet ”Agnes drog efter andan och kastade sig fram, simmade fast kylan nöp i skinnet och fingrar och tår långsamt domna”

Agnes hade ju några nackdelar att hon inte kunde se någonting, hon ser bara vatten. Men hon kunde inte bara lämna honom där så han får drunkna, Agnes behövde göra något för att hjälpa honom.

Agnes dyker ner för att försöka att hitta Noel men citatet ”Så hon dök ner igen, kall och yr och darrig” det beskriver när hon har kommit upp hur vattnat efter att har blivit fasthållen av spöket Devin ner i vattnat når Jon försöket hitta Noel.
Båda fick hjälp upp till land och Noel fick göra hjärt-lungräddning som en kvinna gjorde.

Många som har läst denna bok tycker nog att detta är den mest känslosamma delen i boken för att det händer väldigt mycket och är mycket känslor inblandade.
Jag tycker slutet av boken var bäst.