D-lagetsblogg

Ännu en webbplats i Webbstjärnan

Etikett: #vilse (sida 1 av 2)

Bokrecension ”Vilse”

Jag har läst boken ”Vilse” av Karina Berg Johansson. Jag förväntade mig en ganska läskig och spännande bok eftersom utsidan visar en cool bild med mycket budskap, den säger mycket. Texten i bak är väldigt inbjudande och den får en att vilja läsa boken.

I stora drag så handlar boken om sex stycken olika ungdomar med olika viljor. De ska paddla kanot ut i fjällen på ett konfaläger men de halkar efter. De hamnar vilse och de blir förföljda av en man. Han ser dem men de ser inte han… Mer vill jag inte berätta utan man får läsa boken själv.

Jag tycker början och slutet av boken är bra eftersom att det händer ganska mycket då och man får den där känslan av att man inte vill sluta läsa. I början så får man veta vad de olika sex ungdomarna tycker om varandra och det är intressant eftersom att man får lära känna de alla olika individerna. Man får också veta hur jobbigt den mystiska mannen tycker att det är att massa ungar är runt han. De sex olika ungdomar har nästan alla samma åsikt. De vill inte på det här himla konfalägret, de tycker att det vore bättre att stanna hemma. Vissa vill faktist åka men de är dem som har någon att vara med.

Slutet är bra eftersom det händer så mycket som förklarar så många saker i boken. Allt som liksom legat i luften kommer ut och det man känner att det kommer spännande saker hela tiden och vill bara inte sluta att läsa boken. Det händer så mycket saker på så kort tid och allt är inte positivt… Man känner verkligen att den är lite läskig och kuslig för författaren beskriver miljön mellan alla, miljön omkring dem och hon berättar så bra och utförligt om hur de agerar och hur mannen agerar.
I slutet så börjar det också uppstå känslor mellan dem och de är väldigt sköra om man säger så. De får ut allt de tycker om varandra och man känner verkligen hur det släpper, det där irriterande som funnits.

Jag tyckte faktiskt inte boken i helhet var så bra för att det kändes som början och slutet var bra men det i mellan kändes lite som bara en transportsträcka om man säger det så. De hände inte så mycket ledande grejer utan mer saker som inte var så viktiga så det var negativt. Men som sagt var slutet bra men jag tycker fortfarande att det inte riktigt var så bra som mina förväntningar. Man tröttnade efter femtio sidor ungefär och man kände att det inte hände något.

Det var en ganska lättläst bok till språket och texten men det var ganska svårt att hänga med när de bytte från person till person hela tiden så det var lite förvirrande men det gör ju också att man får allas perspektiv och får allas bild på händelserna. Mannen beskriver genom hela boken hur hans perspektiv ser ut och han pratar hela tiden om ”han”. Vem är ”han”? Men känner också att i början av boken så är de flesta ganska negativa och den tonen håller i nästan hela boken förutom i slutet när man läser vad som hände efter. Då är de lite glada att de är tillbaka i säkerhet men det har ju hänt saker som har påverkat dem. Men det är ju en thriller så det förstår man.

Jag tycker att det var en lite långtråkig bok men om man gillar den typen av böcker där det inte händer en massa så kan den passa. Hoppas denna recension varit till hjälp till dina framtida läsupplevelser! Men vem är ”han”?

Bokrecension Vilse Alfred

Jag tyckte inte om boken, den börjar med att karaktärerna är på konfaläger. Jag hade gärna viljat veta mer vilka de är och lite annat. Man får heller inte veta hur de ser ut eller hur gamla de är. Det första problemet är de skiftande karaktärerna, de är för många, 7 st. Det är svårt att komma ihåg saker när boken efter några sidor byter perspektiv helt. Den röda tråden förstörs, författaren skulle fokuserat på en person istället. När storyn väl kommit igång är den dåligt formulerad, detta tillsammans med de skiftande karaktärerna gör boken förvirrande. Storyn och karaktärerna i sig är klyschiga och ointressanta. När de väl paddlar fel och hamnar vilse får man hopp om att berättelsen ändå kan bli spännande och intressant, men nej. I tiotals sidor händer ingenting förutom karaktärernas eviga vandrande och gnällande genom skogen. Berättelsens bas ligger inte i spännande och aktionfyllda händelser eller djupa känslosamma skildringar utan lättsammt småprat samt klyschigt kärleksdrama. Berättelsen är fruktansvärt dåligt skriven, man måste gissa till sig en uppfattning om karaktärerna och vart de är. Berättelsen verkar också hoppa i tiden mellan karaktärerna som lägger till ännu ett komplicerande moment. Sammanfattningsvis tycker jag boken är för komplicerad, dåligt skriven, allmänt oinstressant och händelselös. Den uppfyller inte mina förväntningar om en spännande skräck/thriller bok.

Bokrecension Vilse

Vilse är en Thriller ämnad för ungdomar, 12-15 år. Den släpptes 2016 och skrevs av Karina Berg Johansson. Det var första gången jag hade läst någon av hennes böcker, så jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig innan jag började läsa.

Boken handlar om en grupp ungdomar som ska paddla kanot på ett konfirmationsläger i de jämtländska fjällen. När älven delar på sig och två kanoter kommer på efterkälken väljer de fel väg och paddlar rakt ut i vildmarken. Det de inte vet är att de inte är ensamma. Någon förföljer dem, någon som vill ha fjället för sig själv. Men när de inte försvinner måste han ingripa. ”Tvingar honom att göra det han inte vill. Bli den han inte vill vara. Bli som han.” Ungdomarna försöker desperat att hitta tillbaka till resten gruppen, dock har de ingen aning om vad som väntar dem när skymningen faller.

I boken får vi lära känna David, Frida, Victor, Elsa och Zac, en ensemble karaktärer som är väldigt olika varandra. David vill egentligen inte vara på konfalägret, och han är negativ till det allra mesta. Han tvingas sitta i samma kanot som Frida och Victor. Frida, som allra främst verkar vara där för att spana in killar och bestämt sig för att satsa på Victor. Victor å andra sidan är egentligen bara där för att ligga. Med sig har han Elsa, som egentligen skulle vara på solsemester utomlands, men hennes mamma reste med sin nya pojkvän istället. Zac har åkt till konfalägret för att slippa tänka på det som händer hemma. Han har känt Victor sen de gick på dagis men ändå siktar han nu in sig på Elsa.

Språket är enkelt och det är inte speciellt svåra meningar, uttryck, eller ord som används, då boken främst är riktad åt ungdomar. Berättelsen berättas ur de olika karaktärernas perspektiv och det kan vara lite svårt att hänga med om man inte är alert, då det skulle kunna vara lätt att tänka på fel karaktär. Då och då utspelas dock berättelsen ur förföljarens perspektiv. Då är språket väldigt annorlunda. Det är korta meningar, ”Nu måste de förstå. Att det är allvar. Att de måste ge sig av.”, och det är de styckena som jag tycker är de mest engagerande.

Nu kommer vi till omdömet då… Allt som allt skulle jag säga att boken var medioker. Den var inte i närheten lika bra som många andra böcker jag läst, men den var inte så dålig att jag led när jag läste den. Jag kan inte säga att den var speciellt minnesvärd eller en riktig bladvändare.
Jag måste dock säga att jag faktiskt tyckte mycket om idén bakom själva storyn. Jag gillar konceptet med att gruppen försöker hitta tillbaka medan en psykopatisk mördare följer efter dem. Dock är det något jag skulle vilja ha sett mer av, den psykopatiska aspekten med det hela. Jag skulle också vilja utforska förföljarens karaktär lite mer. Man får inte speciellt många referenser till varför han är som han är. Även om det är meningen att han ska vara väldigt djup känns han ganska ytlig på grund av detta.

Jag måste säga att mannens korta inslag gjorde berättelsen relativt spännande, men det det mesta av boken kändes som ett vanligt ungdomsdrama, något som inte riktigt är för mig. Jag skulle förstå hur andra skulle kunna intressera sig i fem karaktärers kärleksliv under två dagar, men för mig kändes den aspekten mest som utfyllnad. Även om jag inte hade speciellt höga förhoppningar eller förväntningar var det enda jag hoppades på spänning. Det var något jag tycker boken bara lyckades riktigt med det allra sista då kärleks-krimskramset inte riktigt var det som var i fokus. Jag måste dock säga att det var bra att mannen inte kom med alltför ofta då det hade minskat hans påverkan. Dock väntade jag mig ett litet avslöjande i slutet där man faktiskt fick reda på vem han var och vad han gjorde där, men icke.
Språket var inte heller något jag var speciellt engagerad i. På grund av de varierande perspektiven och att så många karaktärer är i fokus hela tiden kände jag mig aldrig känslomässigt involverad i karaktärerna. Så fort man känner att man börjar sympatisera med och engagera sig i en karaktär byts perspektivet och man måste tänka om igen. Jag tror det vore bättre om det bara berättades ur en karaktär plus förföljarens perspektiv. På så vis hade man kunnat lära känna den karaktären bättre och det hade kanske även gett mer möjlighet att utforska förföljarens historia. Jag tyckte verkligen om de stycken då han var i fokus och hade mer av boken skrivits på det sättet hade jag tyckt om det ännu mer.

Allt som allt var vilse en medioker ungdomsbok om kärlek och relationer med inslag av thriller då och då.

Bokrecension av vilse

Jag läste boken vilse som är en bok som handlar om att 6 ungdomar paddlar kanot och halkar efter och tar fel väg när floden delar på sig. En väg dom inte skulle tagit. När de skulle stanna och vila så fick det se att en kanot var borta och dom kunde nu inte ta sig där ifrån. Dom trodde att dom inte var långt borta från dom andra men då hade dom fel. Dom var påväg åt helt fel håll. Och dom hade ingen aning att ”han” förföljde dom.

Jag tyckte inte att boken va så bra. Jag tycker inte boken är så bra pga av att det är för många karaktärer och jag tycker att det skulle räckt med 3 st eller att berättaren skulle varit en av ungdomarna så man skulle fått sätt hur han/hon tänkte. Då skulle det var lättare att förstå och inte lika många att hålla koll på. Och det var väldigt rörigt i början då dom introducerade alla karaktärer och det blev svårt att komma ihåg alla. Det var svårt att komma ihåg vem som var vem.
Jag tyckte att slutet var ett antiklimax. Det kändes väldigt förhastat och dom kunde gått in mer i detalj.
Dom kunde varit mer detaljerade genom hela boken och förklara bättre, det är ju ändå en ungdomsbok. Jag förstår att man ska läsa mellan raderna men när dom gör det så otydligt så blir det inte bra och då fallerar hela boken.
Boken kunde varit bättre. Det var en bra idé som kunde blivit bättre.
Jag ger betyg 2/5 då boken har en bra grund och handling men den får lågt betyg för att det är en otydlig bok. Som jag tyckte var svår att förstå

Uppgift 4

Det var ganska lätt att välja ett stycke som var extra känslosamt. Boken är egentligen proppfull med känslor – kärlek, hat, avund – men för majoriteten av boken fanns det egentligen inget som stack ut för mig. Dock är det ett stycke i slutet av boken som fångar mycket uppmärksamhet. Gruppen har precis konfronterat mannen som hela tiden jagat dem, och de springer genom skogen för sina liv medan han om och om igen skjuter mot dem med ett gevär. De springer så fort de kan trots att de inte orkar, men allt hopp de hade om att överleva försvinner under ett ögonblick…

”Det är som om hans ben inte finns längre, och så Elsa som har fallit på knä tätt i till, sträcker sig över honom, försöker skydda honom med sin kropp. ‘Ta bort den!’, vrålar han, ‘Ta bort…!’ ”

Victor fastnar i en rävsax som förföljaren satt upp och kan inte ta sig loss.

Elsa, som tidigare var ihop med Victor reagerar som om hon fortfarande älskade honom. Detta är dock delvis sant, då Elsas känslor för Victor tas up många gånger i boken. När han sitter fast i saxen sträcker hon sig över honom, skyddar honom, viskar när hon pratar med honom och smeker honom, ”verkar gå på nån slags autopilot”. När Zac försöker få henne att inse att de måste lämna honom kramar hon försiktigt Victors axel, viskar till honom, och vill inte släppa honom. Men när hon tittar upp inser Zac att hon är panikslagen.

David försöker hjälpa till så gott det går, men det märks att han inte är speciellt bekant med svåra situationer. Dock försöker han så gott han kan, han försöker få loss Victor från rävsaxen, innan Zac stoppar honom då det skulle få honom att förblöda. Så fort han inser att de inte kan rädda Victor tar han Lovisas hand och de sticker därifrån. Hon var den enda som egentligen spelade någon roll nu, han kände ju egentligen ingen av dem, men han gillade Lovisa.

Lovisa, som annars är ”så jävla positiv hela tiden” och alltid verkar ha koll på situationen verkar ha släppt allt det där nu. När Zac frågar efter något att linda Victors ben med verkar hon gå på automatik, ”Här” säger hon bara. Det är som om hon aldrig trott att något så hemskt skulle kunna hända och hon inte riktigt kan förstå situationen, något jag tror berodde på hennes tidigare optimism. När Zac föreslår att de ska bära med Victor stirrar hon bara på honom. Jag tor att det beror på att hon vill orkar ansvara för allt längre. När David tar hennes hand och drar henne med sig slinker hon bara med, försvinner från platsen.

Den mest känslosamma reaktionen är dock från Zac. Zac, som hade känt Victor så länge han kunde minnas. Han försöker så gott det går att rädda sin vän, han vet vad som kan hända om de inte gjorde något. Dock ändras allt när de inser att mannen är efter dem. När han insett att det inte går vill han lämna Victor för att rädda sig själv och låta honom dö. Han drar Elsa med sig, hon är ju den enda han kan rädda nu. När Victor skjuter mannen som förföljt dem bryter han ihop. Han inser att han var nära att göra det han lovat sig själv att aldrig göra, att lämna Victor för att rädda sig själv.

Jag valde det här stycket eftersom det egentligen är höjdpunkten av berättelsen och det är en av de få gångerna jag verkligen var insatt i berättelsen. Det är nu allting egentligen spelar roll, nu är det på liv och död. Jag tycker också att jag kan relatera till vissa av karaktärerna. Även fast jag aldrig hamnat i en sån situation någon gång känns det som att jag skulle reagera ungefär som dem. Jag hade försökt vad jag kunde, precis som Zac, å andra sidan tror jag faktiskt hade flytt om mannen hade stått där med vapnet siktat mot mig. Allt som allt tycker jag att det är väldigt känslosamt och faktiskt det bästa stycket i boken.

Uppgift #4

” David snubblar till, hinner återfå balansen och rätar upp sig innan han faller raklång i mossan.
” Oj, ” säger Lovisa, plötsligt närmare än han kunnat ana. ”Hur gick det?”
Hon räcker ut sin hand mot honom, men han tar den inte.
Vågar inte.
”Ingen fara” , säger han snabbt. ”En rot eller något bara.”

Jag tog detta citatet för att författaren har med känslor och personligheter. Och man får mer personbeskrivning på vad det är för individer. Ett sånt här litet stycke gör så mycket till karaktärerna. Jag tror att Lovisa är lite ”kär” i David och inte vet hur hon ska visa det. Och jag tror David gillad Lovisa också. Han är nog ganska blyg av sig då han inte ville ha hjälp upp. Jag tror att han ville vara ganska ”tuff” som inte behöver någon hjälp upp.

Uppgift 3

Boken vilse tycker jag utspelar sig i skogsområde och fjällområde. Det är mycket skog och höga berg och det rinner en flod. Jag tycker att omslaget beskrivs i boken och jag tycker att det stämmer in bra med miljön i boken. Och dom åker buss till det stället där dom ska ha läger då känns det som dom åker på en smal grusväg innan dom kommer ut till ett öppet område och sandstrand. Sedan när det kommer vilse och sover ute så känns det som en vanlig barrskog fast om det går längre ifrån floden så blir det brant backe.

Jag tycker att boken utspelar sig i nutid, på sommaren då det är verkar vara varmt då författaren skriver att de svettas och måste skölja sig i floden. Jag tycker att den utspelar sig i nutid för att en av ungdomarna David hade med sig sin mobil och smsade i kanoten. Det känns som nutid för dom känns som nutidens ”typiska ungdomar”.
Miljön mellan ungdomarna är lite vass ibland och det är kärlek mellan tex Frida och Victor.

Uppgift 3

Boken utspelar sig i de Jämtländska fjällen, vid en stor älv. Den är stor och lång och ringlar sig genom landskapet. Ibland är den så bred att man skulle kunna tro att det vore en sjö. Vattnet är kallt – inte direkt något läge att bada – men det är klart och drickbart.
”Även om det är kallt, så kallt att handen domnar bort om man låter den släpa i vattnet för länge, skulle inte ens han ha några problem att ta sig i land.”

Det är dock varmt ute. I boken berättas det till exempel hur Viktor tog av sig flytvästen när de paddlade kanot då den blev ”Så förbannat varm”. Runt omkring älven är naturen ganska typisk för ett fjäll. Jag får intrycket av att det är ganska platt och öppet, men det finns även en hel del skog (något som kom att ha stor inverkan på gruppen). Runt om är de omgivna av berg, som om de inte har någon stans att ta vägen.

”Fjället sträcker ut sig framför dem. Bergen på vänster sida, älven till höger och däremellan den breda remsan av det oändliga gul-grön-svarta som är omväxlande gräs och mossa och stenar. Bara mer av samma sak ju längre de går.”

Miljön mellan karaktärerna reflekterar naturen ganska kraftigt. På vissa håll är det kallt. Hat, avund, och besvikelse sprider sig mellan karaktärerna. Men bland allt detta finns värme; kärlek, förälskelse och hopp. Vissa håller ihop, hoppas på att de kommer hitta de andra, medan andra mer en gärna skulle vilja att allt tog slut. Det är som att vad som helst kan hända, som om inget egentligen spelade någon roll om de inte kom därifrån. Det det enda som faktiskt gör att de inte skiljer sig åt är att alla vet att ingen skulle överleva om man gjorde det.

Boken verkar utspela sig i nutid, eller kanske några år sedan. Folk har mobiltelefoner och språket är modernt.

Uppgift 3

Boken utspelar sig i och brevid en älv med höga berg och skogsområden på sidan av älven. Jag får känslan att när dom åkte buss till kanotplatsen i början att dom åker på en väd där dom kan se ut mot fjällen. Vid sidan av floden får jag känslan av att det är lövskog, vilket omslagsbilden också visade. Brevid floden finns det ett hus,där fridas halsband hittades mm, Frida försvann nämligen. Jag får en bold av att kanotplatsen är en stor grusplan omgiven av berg med kanoter som står uppradade.

Uppgift 4 Isak

Uppgift 4

En känslosam händelse i boken är då när Victor hamnar i rävsaxen när de blir jagade av mannen som jagat de hela tiden. När Elsa, Zac och David märker att han fastnat i rävsaxen så får de ju så klart panik och fattar först inte vad det är de säger saker som ”Vad hände?” ”vad är det för nåt?” Medans Victor vrålar att det gör väldigt ont. De fokuserar på att försöka få loss honom och stoppa blödningen. David och Lovisa gör inte direkt så mycket utan står mest och kollar på.De tänker bära den först för de kan inte ta loss skenan som sitter för då kommer han att förblöda. När de ska bära honom märker de att: ”Fast det går inte, säger David. Den sitter fast i marken”

Helt plötsligt märker de: ”Vad var det? Fan han är efter oss. Det är han. Han kommer”
Mannen börjar komma närmare och Victor sitter fortfarande fast i rävsaxen. Elsa blir nervös, frågar var han är. David och Lovisa springer iväg, bort från dem. Zac säger att de ska dra rädda sig själva men Elsa kan inte bara lämna Victor där. Hon tycker att de ska hålla ihop, inte lämna någon i sticket. ”Vi kan inte lämna honom säger hon med panik i hennes ögon”. Mannen skjuter ett skott men missar. Nu står han framför dem. Elsa och Zac ligger bakom Victor. De hör ett skott och Zac skyddar Elsa med sin kropp ” Zac fäller ned Elsa, skyddar henne med sin kropp” ”Han västar på smärtan men det kommer ingen. När de kollar upp så är det Victor som har skjutit mannen. Mannen är inte kvar. Zac ångrar att han ville lämna Victor efter som att då hade kanske inte någon av de levt. Det är en känslosam scen i boken eftersom alla reagerar som om de skulle dö snart. Jag tror att Zac liksom förstod att Victor räddade deras liv. Han ångrar sig

Äldre inlägg

© 2017 D-lagetsblogg

Tema av Anders NorenUpp ↑