D-lagetsblogg

Ännu en webbplats i Webbstjärnan

Etikett: #uppgift4

Uppgift 4

Det var ganska lätt att välja ett stycke som var extra känslosamt. Boken är egentligen proppfull med känslor – kärlek, hat, avund – men för majoriteten av boken fanns det egentligen inget som stack ut för mig. Dock är det ett stycke i slutet av boken som fångar mycket uppmärksamhet. Gruppen har precis konfronterat mannen som hela tiden jagat dem, och de springer genom skogen för sina liv medan han om och om igen skjuter mot dem med ett gevär. De springer så fort de kan trots att de inte orkar, men allt hopp de hade om att överleva försvinner under ett ögonblick…

”Det är som om hans ben inte finns längre, och så Elsa som har fallit på knä tätt i till, sträcker sig över honom, försöker skydda honom med sin kropp. ‘Ta bort den!’, vrålar han, ‘Ta bort…!’ ”

Victor fastnar i en rävsax som förföljaren satt upp och kan inte ta sig loss.

Elsa, som tidigare var ihop med Victor reagerar som om hon fortfarande älskade honom. Detta är dock delvis sant, då Elsas känslor för Victor tas up många gånger i boken. När han sitter fast i saxen sträcker hon sig över honom, skyddar honom, viskar när hon pratar med honom och smeker honom, ”verkar gå på nån slags autopilot”. När Zac försöker få henne att inse att de måste lämna honom kramar hon försiktigt Victors axel, viskar till honom, och vill inte släppa honom. Men när hon tittar upp inser Zac att hon är panikslagen.

David försöker hjälpa till så gott det går, men det märks att han inte är speciellt bekant med svåra situationer. Dock försöker han så gott han kan, han försöker få loss Victor från rävsaxen, innan Zac stoppar honom då det skulle få honom att förblöda. Så fort han inser att de inte kan rädda Victor tar han Lovisas hand och de sticker därifrån. Hon var den enda som egentligen spelade någon roll nu, han kände ju egentligen ingen av dem, men han gillade Lovisa.

Lovisa, som annars är ”så jävla positiv hela tiden” och alltid verkar ha koll på situationen verkar ha släppt allt det där nu. När Zac frågar efter något att linda Victors ben med verkar hon gå på automatik, ”Här” säger hon bara. Det är som om hon aldrig trott att något så hemskt skulle kunna hända och hon inte riktigt kan förstå situationen, något jag tror berodde på hennes tidigare optimism. När Zac föreslår att de ska bära med Victor stirrar hon bara på honom. Jag tor att det beror på att hon vill orkar ansvara för allt längre. När David tar hennes hand och drar henne med sig slinker hon bara med, försvinner från platsen.

Den mest känslosamma reaktionen är dock från Zac. Zac, som hade känt Victor så länge han kunde minnas. Han försöker så gott det går att rädda sin vän, han vet vad som kan hända om de inte gjorde något. Dock ändras allt när de inser att mannen är efter dem. När han insett att det inte går vill han lämna Victor för att rädda sig själv och låta honom dö. Han drar Elsa med sig, hon är ju den enda han kan rädda nu. När Victor skjuter mannen som förföljt dem bryter han ihop. Han inser att han var nära att göra det han lovat sig själv att aldrig göra, att lämna Victor för att rädda sig själv.

Jag valde det här stycket eftersom det egentligen är höjdpunkten av berättelsen och det är en av de få gångerna jag verkligen var insatt i berättelsen. Det är nu allting egentligen spelar roll, nu är det på liv och död. Jag tycker också att jag kan relatera till vissa av karaktärerna. Även fast jag aldrig hamnat i en sån situation någon gång känns det som att jag skulle reagera ungefär som dem. Jag hade försökt vad jag kunde, precis som Zac, å andra sidan tror jag faktiskt hade flytt om mannen hade stått där med vapnet siktat mot mig. Allt som allt tycker jag att det är väldigt känslosamt och faktiskt det bästa stycket i boken.

Uppgift #4

” David snubblar till, hinner återfå balansen och rätar upp sig innan han faller raklång i mossan.
” Oj, ” säger Lovisa, plötsligt närmare än han kunnat ana. ”Hur gick det?”
Hon räcker ut sin hand mot honom, men han tar den inte.
Vågar inte.
”Ingen fara” , säger han snabbt. ”En rot eller något bara.”

Jag tog detta citatet för att författaren har med känslor och personligheter. Och man får mer personbeskrivning på vad det är för individer. Ett sånt här litet stycke gör så mycket till karaktärerna. Jag tror att Lovisa är lite ”kär” i David och inte vet hur hon ska visa det. Och jag tror David gillad Lovisa också. Han är nog ganska blyg av sig då han inte ville ha hjälp upp. Jag tror att han ville vara ganska ”tuff” som inte behöver någon hjälp upp.

Uppgift 4

”Anton dog, så jag måste leva. Av någon sorts tacksamhet för att det inte var jag. Jag är liksom dömd till det. Dömd till livet.”

Detta citat tycker jag är ganska känslosamt. Att Vendela känner att hon måste göra vissa saker bara för att hennes bror dog, som att hon måste göra det för hans skull och vara glad över att det inte var hon.

Fast hade detta hänt mig hade jag nog också känt att jag måste leva vidare för den personen.

Anledningen till att jag valde just det stycket är för att jag tycker det var så mycket som beskrev hur Vendela känner sig för det mesta.

 

– ”Varför pratar vi aldrig om Anton?

– Men lilla gumman, det gör vi väl? Säger mamma.

– Nej, säger jag. Vi pratar aldrig om honom.

Mamma ser hjälpsökande på pappa och sedan på mig igen.

– Visst gör vi?

Pappa rätar på sig i soffan och tittar länge och tankfullt på mamma.

– Nej, svarar han. Vendela har rätt. Vi pratar aldrig om honom numera. Vi låtsas som om det värsta som någonsin hänt oss aldrig har hänt. Som om han aldrig funnits.”

Detta är en konversation mellan Vendela, hennes mamma och pappa. Både Vendela och hennes pappa tycker att dem pratar för lite om Anton medan hennes mamma tycker att dom visst pratar om honom. Jag tror att Vendelas mamma inte kan prata om det, även om det har gått 9 år så kan hon fortfarande inte prata om honom utan att jorden går under.

Uppgift 4

Ett ställe i början av boken visar hur de ser på rollerna i klassen vilket boken handlar om väldigt mycket. Att man ska vara högst upp på listan över rollerna.

”Man börjar fundera på vilka alla är, säger Nils. I klassen, menar jag.” ”silja fick en att tänka på rollerna”. ”vi gör en lista över vilka alla är” ”en lista där Sven står som coolast i klassen eller något, fattar du? Aa med Sven längst upp och Line i botten”

Sådana meningar står det i boken. Innan silja började i klassen var rollerna likadana som det alltid varit men när hon börjar i klassen gör hon saker som ingen annars skulle våga göra. För silja är inget för mycket, hon gör bara som hon vill. Hon gör det hon känner för. När silja börjar i klassen blir rollerna inte alls lika självklara längre.

 

Ett annat ställe i mitten av boken ungefär som jag tycker att jag borde ta med eftersom att jag skrev i uppgift 3 att det finns inte bara vänskap osv utan också sorg. Sorgen efter Vendelas bror som dog när han var tre år. Hon ser honom fortfarande och tänker på honom varje dag.

”tror ni att jag har haft det så jävla lätt? Jag är så jävla ledsen för att ni blev sittande med bara mig, men förlåt mig då att jag blev kvar här! Ska jag aldrig få ha roligt och göra spännande saker bara för det, ska jag bara vara kvar i hela mitt liv? Ska jag verkligen inte få göra något annat än att finnas kvar? Överleva för er skull?” Såhär säger Vendela till sina föräldrar när de pratar om Vendelas bror.

”Du vet inte hur det är, säger mamma. Det vet jag visst! Skriker jag. Det är fanimej det enda jag vet! Hur det är när någon har dött! När någon fattas! Det är det enda jag vet om livet, hur det är när någon är död.”

detta var två ställen som jag tyckte visade mycket av deras känslor och hur de är som personer och hur man vill att det ska vara. Vendela skulle aldrig tro tillexempel att lime skulle kunna vara någon annan än den som ingen vill vara med, som alltid sitter för sig själv.

#Uppgift 4

Här kommer uppgift 4: välj ett stycke ur boken som du tycker är särskilt känslosamt. På vilket sätt beskrivs de olika karaktärerna? Citera gärna, men glöm då inte att sätta citattecken kring de meningar du skriver av direkt från boken. Kan du själv förstå varför de kände och tänkte så? Varför valde du just detta stycke? Motivera!

© 2017 D-lagetsblogg

Tema av Anders NorenUpp ↑