D-lagetsblogg

Ännu en webbplats i Webbstjärnan

Etikett: #Axel

Bokrecension Vilse

Vilse är en Thriller ämnad för ungdomar, 12-15 år. Den släpptes 2016 och skrevs av Karina Berg Johansson. Det var första gången jag hade läst någon av hennes böcker, så jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig innan jag började läsa.

Boken handlar om en grupp ungdomar som ska paddla kanot på ett konfirmationsläger i de jämtländska fjällen. När älven delar på sig och två kanoter kommer på efterkälken väljer de fel väg och paddlar rakt ut i vildmarken. Det de inte vet är att de inte är ensamma. Någon förföljer dem, någon som vill ha fjället för sig själv. Men när de inte försvinner måste han ingripa. ”Tvingar honom att göra det han inte vill. Bli den han inte vill vara. Bli som han.” Ungdomarna försöker desperat att hitta tillbaka till resten gruppen, dock har de ingen aning om vad som väntar dem när skymningen faller.

I boken får vi lära känna David, Frida, Victor, Elsa och Zac, en ensemble karaktärer som är väldigt olika varandra. David vill egentligen inte vara på konfalägret, och han är negativ till det allra mesta. Han tvingas sitta i samma kanot som Frida och Victor. Frida, som allra främst verkar vara där för att spana in killar och bestämt sig för att satsa på Victor. Victor å andra sidan är egentligen bara där för att ligga. Med sig har han Elsa, som egentligen skulle vara på solsemester utomlands, men hennes mamma reste med sin nya pojkvän istället. Zac har åkt till konfalägret för att slippa tänka på det som händer hemma. Han har känt Victor sen de gick på dagis men ändå siktar han nu in sig på Elsa.

Språket är enkelt och det är inte speciellt svåra meningar, uttryck, eller ord som används, då boken främst är riktad åt ungdomar. Berättelsen berättas ur de olika karaktärernas perspektiv och det kan vara lite svårt att hänga med om man inte är alert, då det skulle kunna vara lätt att tänka på fel karaktär. Då och då utspelas dock berättelsen ur förföljarens perspektiv. Då är språket väldigt annorlunda. Det är korta meningar, ”Nu måste de förstå. Att det är allvar. Att de måste ge sig av.”, och det är de styckena som jag tycker är de mest engagerande.

Nu kommer vi till omdömet då… Allt som allt skulle jag säga att boken var medioker. Den var inte i närheten lika bra som många andra böcker jag läst, men den var inte så dålig att jag led när jag läste den. Jag kan inte säga att den var speciellt minnesvärd eller en riktig bladvändare.
Jag måste dock säga att jag faktiskt tyckte mycket om idén bakom själva storyn. Jag gillar konceptet med att gruppen försöker hitta tillbaka medan en psykopatisk mördare följer efter dem. Dock är det något jag skulle vilja ha sett mer av, den psykopatiska aspekten med det hela. Jag skulle också vilja utforska förföljarens karaktär lite mer. Man får inte speciellt många referenser till varför han är som han är. Även om det är meningen att han ska vara väldigt djup känns han ganska ytlig på grund av detta.

Jag måste säga att mannens korta inslag gjorde berättelsen relativt spännande, men det det mesta av boken kändes som ett vanligt ungdomsdrama, något som inte riktigt är för mig. Jag skulle förstå hur andra skulle kunna intressera sig i fem karaktärers kärleksliv under två dagar, men för mig kändes den aspekten mest som utfyllnad. Även om jag inte hade speciellt höga förhoppningar eller förväntningar var det enda jag hoppades på spänning. Det var något jag tycker boken bara lyckades riktigt med det allra sista då kärleks-krimskramset inte riktigt var det som var i fokus. Jag måste dock säga att det var bra att mannen inte kom med alltför ofta då det hade minskat hans påverkan. Dock väntade jag mig ett litet avslöjande i slutet där man faktiskt fick reda på vem han var och vad han gjorde där, men icke.
Språket var inte heller något jag var speciellt engagerad i. På grund av de varierande perspektiven och att så många karaktärer är i fokus hela tiden kände jag mig aldrig känslomässigt involverad i karaktärerna. Så fort man känner att man börjar sympatisera med och engagera sig i en karaktär byts perspektivet och man måste tänka om igen. Jag tror det vore bättre om det bara berättades ur en karaktär plus förföljarens perspektiv. På så vis hade man kunnat lära känna den karaktären bättre och det hade kanske även gett mer möjlighet att utforska förföljarens historia. Jag tyckte verkligen om de stycken då han var i fokus och hade mer av boken skrivits på det sättet hade jag tyckt om det ännu mer.

Allt som allt var vilse en medioker ungdomsbok om kärlek och relationer med inslag av thriller då och då.

Uppgift 4

Det var ganska lätt att välja ett stycke som var extra känslosamt. Boken är egentligen proppfull med känslor – kärlek, hat, avund – men för majoriteten av boken fanns det egentligen inget som stack ut för mig. Dock är det ett stycke i slutet av boken som fångar mycket uppmärksamhet. Gruppen har precis konfronterat mannen som hela tiden jagat dem, och de springer genom skogen för sina liv medan han om och om igen skjuter mot dem med ett gevär. De springer så fort de kan trots att de inte orkar, men allt hopp de hade om att överleva försvinner under ett ögonblick…

”Det är som om hans ben inte finns längre, och så Elsa som har fallit på knä tätt i till, sträcker sig över honom, försöker skydda honom med sin kropp. ‘Ta bort den!’, vrålar han, ‘Ta bort…!’ ”

Victor fastnar i en rävsax som förföljaren satt upp och kan inte ta sig loss.

Elsa, som tidigare var ihop med Victor reagerar som om hon fortfarande älskade honom. Detta är dock delvis sant, då Elsas känslor för Victor tas up många gånger i boken. När han sitter fast i saxen sträcker hon sig över honom, skyddar honom, viskar när hon pratar med honom och smeker honom, ”verkar gå på nån slags autopilot”. När Zac försöker få henne att inse att de måste lämna honom kramar hon försiktigt Victors axel, viskar till honom, och vill inte släppa honom. Men när hon tittar upp inser Zac att hon är panikslagen.

David försöker hjälpa till så gott det går, men det märks att han inte är speciellt bekant med svåra situationer. Dock försöker han så gott han kan, han försöker få loss Victor från rävsaxen, innan Zac stoppar honom då det skulle få honom att förblöda. Så fort han inser att de inte kan rädda Victor tar han Lovisas hand och de sticker därifrån. Hon var den enda som egentligen spelade någon roll nu, han kände ju egentligen ingen av dem, men han gillade Lovisa.

Lovisa, som annars är ”så jävla positiv hela tiden” och alltid verkar ha koll på situationen verkar ha släppt allt det där nu. När Zac frågar efter något att linda Victors ben med verkar hon gå på automatik, ”Här” säger hon bara. Det är som om hon aldrig trott att något så hemskt skulle kunna hända och hon inte riktigt kan förstå situationen, något jag tror berodde på hennes tidigare optimism. När Zac föreslår att de ska bära med Victor stirrar hon bara på honom. Jag tor att det beror på att hon vill orkar ansvara för allt längre. När David tar hennes hand och drar henne med sig slinker hon bara med, försvinner från platsen.

Den mest känslosamma reaktionen är dock från Zac. Zac, som hade känt Victor så länge han kunde minnas. Han försöker så gott det går att rädda sin vän, han vet vad som kan hända om de inte gjorde något. Dock ändras allt när de inser att mannen är efter dem. När han insett att det inte går vill han lämna Victor för att rädda sig själv och låta honom dö. Han drar Elsa med sig, hon är ju den enda han kan rädda nu. När Victor skjuter mannen som förföljt dem bryter han ihop. Han inser att han var nära att göra det han lovat sig själv att aldrig göra, att lämna Victor för att rädda sig själv.

Jag valde det här stycket eftersom det egentligen är höjdpunkten av berättelsen och det är en av de få gångerna jag verkligen var insatt i berättelsen. Det är nu allting egentligen spelar roll, nu är det på liv och död. Jag tycker också att jag kan relatera till vissa av karaktärerna. Även fast jag aldrig hamnat i en sån situation någon gång känns det som att jag skulle reagera ungefär som dem. Jag hade försökt vad jag kunde, precis som Zac, å andra sidan tror jag faktiskt hade flytt om mannen hade stått där med vapnet siktat mot mig. Allt som allt tycker jag att det är väldigt känslosamt och faktiskt det bästa stycket i boken.

Uppgift 3

Boken utspelar sig i de Jämtländska fjällen, vid en stor älv. Den är stor och lång och ringlar sig genom landskapet. Ibland är den så bred att man skulle kunna tro att det vore en sjö. Vattnet är kallt – inte direkt något läge att bada – men det är klart och drickbart.
”Även om det är kallt, så kallt att handen domnar bort om man låter den släpa i vattnet för länge, skulle inte ens han ha några problem att ta sig i land.”

Det är dock varmt ute. I boken berättas det till exempel hur Viktor tog av sig flytvästen när de paddlade kanot då den blev ”Så förbannat varm”. Runt omkring älven är naturen ganska typisk för ett fjäll. Jag får intrycket av att det är ganska platt och öppet, men det finns även en hel del skog (något som kom att ha stor inverkan på gruppen). Runt om är de omgivna av berg, som om de inte har någon stans att ta vägen.

”Fjället sträcker ut sig framför dem. Bergen på vänster sida, älven till höger och däremellan den breda remsan av det oändliga gul-grön-svarta som är omväxlande gräs och mossa och stenar. Bara mer av samma sak ju längre de går.”

Miljön mellan karaktärerna reflekterar naturen ganska kraftigt. På vissa håll är det kallt. Hat, avund, och besvikelse sprider sig mellan karaktärerna. Men bland allt detta finns värme; kärlek, förälskelse och hopp. Vissa håller ihop, hoppas på att de kommer hitta de andra, medan andra mer en gärna skulle vilja att allt tog slut. Det är som att vad som helst kan hända, som om inget egentligen spelade någon roll om de inte kom därifrån. Det det enda som faktiskt gör att de inte skiljer sig åt är att alla vet att ingen skulle överleva om man gjorde det.

Boken verkar utspela sig i nutid, eller kanske några år sedan. Folk har mobiltelefoner och språket är modernt.

Uppgift 2

Vilse har fem huvudpersoner. Det är huvudsakligen ur deras perspektiv man får reda på hur berättelsen utspelar sig. Dock tänker jag bara berätta om två personer, David och Viktor i detalj.

David är vad man skulle kalla den udda i gruppen. Medan alla andra verkar ha känt varandra sedan dagis känner David egentligen ingen. Han försöker lite för mycket och blir därför väldigt obekväm att vara runt, de andra undviker honom ganska tydligt. Dock verkar det som något jag också skulle göra då han är gapig, högljudd och ganska dryg. Han är också väldigt på
Det märks att han egentligen inte vill vara där, även om han verkligen försöker då och då. Han är negativ till det mesta och tycker att de andra är idioter, förutom Lovisa som han har en liten crush på. Det var ju antingen ”Läger eller mormor”. Lovisa är också med på konfalägret och hon är ihop med en av ledarna. Dock vet inte David detta, något som alla de andra vet, och är kär i henne. Till utseendet beskrivs han som inte speciellt attraktiv, ”Varken skrattet eller den hopplösa frisyren gör honom ens i närheten av sexig”. Han har också en glugg mellan tänderna vilket inte gör honom snyggare. Namnet David säger mig egentligen inget, och jag tycker det funkar helt ok för karaktären.

Victor beskrivs av de andra karaktärerna att vara attraktiv. Av Frida beskrivs han som ”pojkbandssöt” och ”som Justin, Niall och Zayn i ett”. Till skillnad från David är han på konfirmationslägret självmant, men han är egentligen bara där för att ligga. Han är ihop med Elsa, men han också intresserad av andra, specifikt Frida, och verkar vara lite av en player. Han är också ganska dominant och krävande. Det verkar som att det är han som fått Elsa att färga sitt hår rött, något som hon inte tycker om. Han är även väldigt kontrollerade och har ganska kort temperament. De andra, speciellt Zac, blir väldigt irriterande då. Ett exempel är när de ska bestämma om de ska gå genom skogen eller följa älven. De flesta andra vill gå längs med vattnet, men Victor vill gå genom skogen. När han inte får som han vill ger han inte med sig och går iväg med Frida. De andra tvingas då följa efter för att han och Frida inte ska dö. Han verkar inte heller ha speciellt bra koll på hur hans handlingar påverkar andra i hans omgivning.

Uppgift 1

Jag ska läsa boken Vilse av Karina Berg Johansson. Då jag inte har läst några av hennes böcker förut, jag har inga egentliga fördomar om hur boken kommer vara. Titeln säger inte heller så mycket. Vilse, vad ska det betyda egentligen? Det kan ju vara vad som helst! Tittar man dock på omslaget blir det lite tydligare.

Bilden på bokens framsida ser ut att vara tagen i norra Sverige. En stor älv tar upp hela nedre delen av bilden och rinner rakt mot horisonten. Höga, skogstäckta berg som sträcker sig längs med älven speglas i vattnet och ger omgivningen ett hotfullt intryck, som om man inte har någon stans att ta vägen. Den molniga himlen verkar också speglas i vattnet, men tittar man uppåt är himlen röd som blod. I mitten av bilden flyter en kanot lugnt, i riktning mot den mörka horisonten.
Bilden som täcker baksidan av boken är identiskt, men den här gången är kanoten borta.

Utifrån omslaget verkar boken ganska spännande. Jag vet inte riktigt vad den ska handla om, men det verkar i alla fall som att någon kommer paddla kanot och komma vilse. Jag hoppas att boken är spännande och intressant och kanske lite läskig

© 2017 D-lagetsblogg

Tema av Anders NorenUpp ↑